I våras rasade Studera.nu pga det höga antalet sökande som försökte söka sina kurser i allra sista minuten. Det resulterade i att man var tvungen att förlänga söktiden till dagen efter. Igår var sista ansökningsdag inför vårterminen 2010. Den här gången höll Studera.nu för trycket. Ingen förlängning således. Jippee!!!
Nobels fredspris har tilldelats Barack Obama. Den nyheten kom ifrån den norska Nobelkommittén vid 11-tiden idag.
"Jagland sade att kommittén funnit att Barack Obama har tänt ett hopp om en bättre framtid med sin ansträngningar för ett bättre samarbetsklimat i världen."
Det låter som ett skämt. Jag har inget emot Barack Obama. Jag tror säkert att han kommer att kunna göra mycket gott under sina år som president. Men ska man verkligen ge någon ett fredspris för vad denne kan tänkas göra i framtiden? Min åsikt är att man ska förtjäna ett fredspris. Barack Obama har inte hunnit med tillräckligt ännu för att förtjäna Nobels fredspris.
Det hade varit bättre att vänta några år och se vad han presterar. Den norska Nobelkommittén verkar spela ett politiskt spel.
Så var det dags för inlämning av uppgift 1 (Webb 2.0 - dåtid, nutid och framtid). Det kan tyckas att det är en enkel uppgift att skriva om, men det är faktiskt en hel del att tänka på.
Webben startade som i en relativt simpel form, mest text som skickades fram och tillbaka mellan olika universitet osv. Sen kom grafiken och så även den första hemsidan. Utvecklingen sedan dess har gått i en rasande fart. Javascriptet tillät en del nya intressanta tilltag. Exempelvis kunde man sätta upp villkor för vem som kunde se vilken sida, beroende på vilken browser man använde. Det var en mycket populär, och minst lika irriterande, funktion.
Ur Javascript föddes sedan AJAX. Nu börjar det bli intressant. AJAX har inneburit en mindre revolution när det gäller utvecklandet av webbtjänster.
Communities och liknande tjänster uppstod, t ex Lunarstorm, Spray, YouTube, MySpace, Facebook osv. Användarna fick möjlighet att inte bara läsa information som webbsidesägarna hade lagt ut, utan kunde nu själva bidra med material. Text, bilder, video osv. kunde man nu lägga ut för allmänt beskådande. Plötsligt kunde man kommunicera med tusentals, kanske miljontals, andra internetanvändare. Det blev kul helt enkelt. Nackdelen är förstås att ens privatliv (om man inte är försiktig med vad man delar med sig av) inte längre är så privat.
Vi utför numera våra bankärenden online, vi handlar våra kläder, böcker, skivor, filmer osv. online. Vi tittar på film online. Vi söker jobb online. Vi bokar vår semester online. Vi kan numera göra det mesta online.
Snart kommer vi även att kunna lägga ut all vår data online, i så kallade moln. Det är dock Webb 3.0, så det får vi ta en annan gång. Det är framtiden, åtminstone om man frågar de som tillhandahåller tjänsterna. Tanken är att man ska kunna komma åt all sin data, och även sina programvaror, i princip överallt. Man ska inte behöva ha något på sina egen dator. Fast det förstås, man behöver ju fortfarande en dator eller åtminstone en datorliknande apparat (exempelvis en avancerad mobiltelefon).
Nåja, vad kan då utläsa av allt detta? Det är lätt att tro att Webb 2.0 är en teknisk uppdatering av Internet. Faktum är att på sätt och vis så är det det, fast mer en utveckling än en uppdatering. AJAX är ju en vidareutveckling av Javascript. Men begreppet Webb 2.0 handlar inte om teknik, det handlar om sättet vi använder oss av Internet. I början var Internet en källa för information, nu har vi lagt ut större delar av vårt sociala liv på Internet. Webb 2.0 är ett socialt begrepp.
Alltså dags för att lämna in Uppgift 1. Texten är nu klar. Det blev en hel massa text. Hoppas det inte blev för mycket. Men det var minst 10 slides, inte max. Lär inte bli några problem. :-)
Skriver mitt blogginlägg under helgen så ska det nog gå bra.
Ibland undrar man om folk i allmänhet vet vad Webb 2.0 egentligen innebär. Speciellt media verkar ju vilja kalla allt nytt på webben för Webb 2.0, och om sanningen ska fram så har jag inte hört några protester från webbranschen. Faktum är ju att det är positivt, ur pengasynpunkt, att kopplas till en Webb 2.0-tjänst. Alla vill vara med och tjäna pengar på webben, speciellt när det inte behövs så mycket arbete. Det är ju användarna som gör jobbet. Ungefär som bankerna online ... kunderna gör jobbet och bankerna tar hutlöst betalt.
Personligen tycker jag nog att det hela har blåsts upp till något det inte är. Det är inte någon teknisk revolution vi pratar om, bara ett "nytt" sätt att använda Nätet. Vi har fått en större möjlighet att delta, istället för att bara vara åskådare. Från att ha varit statiskt och ärligt talat ganska tråkigt, så har webben blivit kul igen.
Spänningen är olidlig! Väntan är outhärdlig! Nåja, så farligt är det kanske inte, men visst ska det bli väldigt intressant att se hur kursen "Webb 2.0 i teori och praktik" kommer att te sig. Nu är ju termen i sig ganska intetsägande, men om man förutsätter att den innebär siter som i princip förlitar sig på sina användare så blir det ju lite lättare att förstå den.
Jag skulle tro att de flesta har varit i kontakt med, och kanske till och med är flitiga användare av, siter som matchar denna beskrivning. Facebook är ett exempel, och som alla kursdeltagare hittills har visat så är det även vanligt att ha en egen blogg. Själv har jag provat på ett stort antal så kallade Webb 2.0 siter, exempelvis LinkedIn, Xing, Facebook, Twitter osv. Det är en otroligt intressant företeelse med fantastiska potentialer, men det kräver också väldigt mycket engagemang. Det är väldigt lätt att man låter det hela rinna ut i sanden.
Inför höstens studier hittade jag en kurs som lät mycket intressant, "Webb 2.0 i teori och praktik - wikis, bloggar och social mjukvara". Den måste jag bara läsa. Tänk dig själv ... 7,5 poäng i Facebook. Det är klart att så är det ju inte, men visst låter det kul!
Allvarligt talat, jag tror att det är ett bra sätt att få en ordentlig inblick i hur man på ett bra sätt kan utnyttja den "nya" webben. De så kallade sociala siterna blir ju mer och mer intressanta ur marknadsföringssynpunkt, och det är något som intresserar mig en hel del. Jag ser fram emot kursen, med viss tillförsikt förstås. Boken såg ju vid första anblick inte så imponerande ut. Förhoppningsvis kan det övriga materialet förbättra läget.
